Utställningen tar avstamp i det fysiska rummet på Aguélimuseet och det Aguéli i en av sina texter beskriver som ”den personliga solen” och vidare ut i rymdens svindlande oändlighet.
Anna Berglind och Jesper Norda har låtit sig inspireras av Aguélis fascination för ljus vilket avspeglas i hans måleri och i texter där han låtit beskriva sitt måleri ”till hälften musik och tillhälften arkitektur”. Musiken, med dominans av liv, och arkitekturen med dominans av orörlighet – i föreningen uppstår det han kallar den ”levande orörligheten”.